Men just idag, någon timme, gör jag bäst i att inte leva i nuet. Då måste jag försöka tänka på något som får mig att må riktigt bra och glömma bort att jag ligger fast i en magnetkameratunnel. Ska ta nya bilder på min onda nacke. De förra blev inte tillräckligt knivskarpa. Beror nog delvis på att jag fick värsta paniken. Svårt att andas och hjärtat höll på att dunka ur kroppen. Blev tvungen att trycka på nödknappen och börja om efter att jag lugnat ner mig. Jag är ingen vän av trånga utrymmen kanske ni förstår. Det visste jag innan, men kunde aldrig drömma om att jag skulle reagera som jag gjorde. Men idag vill, kan och ska jag klara det på första försöket. Here we go! Ni hänger väl med och håller mig i foten?! Skulle kännas bättre då. ;)
Uppdatering: I did it! Fixade "tunnelturen" på andra försöket. Hemsk apparat det där. Men nu är det gjort. Hoppas bilderna blev knivskarpa och att jag aldrig någonsin behöver göra om detta. Läkarna ska nu bedömma om jag har en förslitning eller reumatiskt i nacken.
I natt ska jag sova gott! Tack ni som höll min fot! Och ett speciellt tack till sköterskan som höll sin hand på mitt smalben under hela undersökningen (nästan en timme). Utan den kontakten med omvärlden hade jag nog inte fixat det. Fåniga jag. Men jag är som Gröna Grodan i barnens bok, bra på andra saker, så det så!
4 kommentarer:
Underbara bilder från den fridfulla skogen. Visst fixar du tunneln! Tusen kramar m&m
Jag "låstes" fast i en sån där "centrifug" (som jag kallar det) för ca 18 år sen när de fick för sig att jag hade en hjärntumör! Kommer inte ihåg så mycket annat än att allt runtikrig var liksom panikartat och där låg jag och kände mig helt frisk och bara ville därifrån.
Hoppas det går bättre för dig den här gången! :)
Kram
//Boije
Hoppas tunnelturen gick bra !
Fina bilder !
Kram Lena
Å, va bra att det gick bra till slut.
Och hoppas att du kommer att få hjälp mot ditt onda nu!
Skicka en kommentar