Det är bara mitt gråa fårskinn som fattas. Att sitta på en bänk i höstsolen och tanka in solens läkande strålar och bara andas. Känna varje andetag i magen. Låta axlarna sjunka. Bara vara i nuet en liten stund. Inte låta tankarna flyga iväg. Det vill jag bli bättre på. Det vill jag bli världsmästare på! Varför ska något så skönt och avkopplande vara så svårt?
4 kommentarer:
Då tränar vi båda på det vännen! Som du säger..att det ska vara så SVÅRT!
Sköt om dig
(finfin bild!)
Kram,
Titti
Bela fotografia...Espectacular....
Cumprimentos
Små steg i taget Lotta och du kommer nå dit. Bara det att du har stannat upp och är medveten om vart du är på väg är ett jättesteg.
Ta hand om dig och glöm inte bort att du är good enough.
Kram Lotta
Fina bilder du tar! Ja visst är det svårt. Det vi gör ofta blir lätt ♥ kram
Skicka en kommentar