Skruttigt från skilda världar

Båten och bryggan jag inte skulle sätta mig i eller på.

Men som fotoobjekt duger de ju alldeles utmärkt!

Skruttigheter a la Lotta från Medelhavet och Ånnabodasjön.

Två helt skilda världar. Jag gillar dem båda.

Tursiffra

Mitt turnummer är 4. Det har det alltid varit. Så länge jag kan minnas. Tror det började med att jag vann en jättestor smurf som litet barn på Liseberg. På just siffran 4. Min farfar var med och fick släpa runt på denna smurf hela dagen. Minns att han hade en mörk kavaj på sig och den blev alldeles vitluddig av smurfens ben och mössa. Men han var lika glad för det, min snälla farfar. Det var så det började med mig och siffran 4.

Hur är det med er? Har ni något speciellt nummer ni alltid väljer om ni ska spela på lotteri? Eller tar ni bara en siffra som finns ledig?

Lata dagar

Lata dagar borde segla förbi när man har semester.

Men varför är det så svårt att vara världsmästare i att bara vara?

Borde hit och borde dit. Ska bara. Avskyr denna stress i min kropp och knopp!

Tänk om jag kunde lära mig att leva i nuet och bara njuta av smått och stort.

Kan man kanske få en månad på en öde ö på recept av doktorn??

Ja, jag vet. Det är bara jag som kan förändra mitt sätt att tänka....



Bytt cykel mot kamera

Vi har världens bästa granne alla kategorier. De finns alltid till hands när man behöver en hjälpande hand. De är omtänksamma och bryr sig verkligen. En dag kom mannen i huset och ringde på och undrade om jag var intresserad även av gamla kameror. Han skulle sälja sina två första och lite tillbehör på vår kvartersloppis. Om jag var intresserad hade jag första tjing. Klart jag var! Dessa två blev mina för endast 50 kr styck. Om de funkar? Det vet jag inte. Spelar ingen roll för jag ska ha dem som prydnad.

Passade även på att byta ut min gamla header när jag ändå var i farten.

Har haft svårt att skiljas från min gamla trädgårdscykel.

Men en gammal kamera är en värdig ersättare, eller hur?!!

Beauty decay

Alltså, det här med ödehus, förfall och skruttigheter är ju hur kul som helst att fotografera! Skulle kunna ha det som yrke. Att åka runt i Sverige, eller varför inte världen, och föreviga gamla ödehus. "Beauty decay fotograf" liksom! Ett drömyrke helt i min smak. Det vill jag bli när jag blir stor....

Någonting

Det är någonting med den här bilden. Gillar den jättemycket.

Tagen bara i brist på andra motiv under en utflykt.

När ormarna inte ville visa sig.

Ödehus istället för huggormar

Tog med barnen på en utflykt till Öby Kulle. Ett naturreservat känt för sina solande huggormar på våren. Utrustade med rejäla stövlar och kamera i högsta hugg steg vi ur bilen. Precis då gick solen i moln och det kom en liten regnskur. Putts väck med alla ormar! Inte en enda fick vi se. Men vi åker tillbaka när det blir lite varmare och soligare igen.... Så varning för ormbilder så småningom!

På vägen hem passerade vi ett gammalt ödehus. Lycka! För mig, inte för barnen. Gjorde en liten deal med buset att om mamma fick fotografera några bilder medans de lyssnade på musik i bilen, så skulle vi ta den där önskade svängen förbi Toys'R'us på vägen hem. Sagt och gjort. Så några bilder blev det innan jag hörde från bilen: "Mamma, kommer du snart??!"

Skolböcker från förr

De här gamla skolböckerna har en alldeles speciell historia för oss. Böcker som sparats av tidigare generationer. Böcker som kom på avvägar, men tack vare hjälpsam personal på Erikshjälpen kom till rätta igen. Därför är det extra roligt att ha dem ligga framme här hemma. Glasögonen har sin historia. Den kan ni läsa om i förra inlägget.

Gamla brillor

De gamla glasögonen sambon hittade när vi grävde ur torven under vardagsrumsgolvet och skräpet i krypgrunden. Tänk om gamla brillor kunde tala och berätta om allt de sett!

Solglimtar i ett gammalt fönster

Varenda liten solglimt man kan få på kroppen just nu är värdefull känns det som. 

Har aldrig förut lidigt av den mörka årstiden. I år känns den jobbig.

Längtar efter gnistrande snö och strålande sol. Och en skidbacke!

Skulle funka med en  kritvit sandstrand också....! ;)

Foto från ödehuset på kullen i Viby.

Ödehuset på kullen

Just nu är jag usel på att blogga. Och fotografera. Dumt, eftersom fotograferandet ger mig så mycket positiv energi och avkoppling. Vilket jag behöver. I mängder. När livet inte visar sig från den ljusaste sidan. När de man älskar inte får vara friska. Och inte blir bättre. När man står bredvid och inget kan göra. Bara stötta så gott det går.

Minns ni bilden jag visade för ett tag sedan på "uteköket"? Min tolkning av utekök som jag plåtat vid ett gammalt ödetorp på en liten kulle på Närkeslätten. I byn där Sveriges nog mest kände Hjalmar håller till. I Viiiby. Här kommer lite fler bilder från roadtrippen till ödetorpet. Fortsättning följer....



Fyndenas fynd!

Lustigt. I två somrar har jag letat på loppis efter ett par gamla glasögon som ska ligga som prydnad på en gammal fin bok jag har. Boken ska i sin tur ligga på vår gamla radiogrammofon. Jag har letat och letat och vid något enstaka tillfälle har jag hittat det jag sökt, men då har prislappen varit helt orimlig har jag tyckt.

Så, i helgen när sambon håller på att gräva ur en mindre soptipp (tre fulla släpkärror) ur krypgrunden under köket och kakelugnsrummet här hemma gör han ett fynd (eller rättare sagt flera, de andra får ni se i ett annat inlägg). Där, bland rent skräp, gamla plåtburkar och glasflaskor ligger de! Exakt sådana glasögon som jag har letat efter! Toksmutsiga, men hela! Gissa om jag hoppade jämfota av glädje!!?

I över tio års tid har vi levt med en mindre "guldgruva" (i alla fall enligt mig!) under huset. Nu när vi renoverar blev den hittad. Mängder med fina gamla glasflaskor, en och annan plåtburk och den charmiga leksaksbilen på bilden ligger nu här och väntar på att bli rengjorda. Men mer om detta en annan gång. Nu ska jag putsa mina brillor!

På en bänk i höstsolen

Det är bara mitt gråa fårskinn som fattas. Att sitta på en bänk i höstsolen och tanka in solens läkande strålar och bara andas. Känna varje andetag i magen. Låta axlarna sjunka. Bara vara i nuet en liten stund. Inte låta tankarna flyga iväg. Det vill jag bli bättre på. Det vill jag bli världsmästare på! Varför ska något så skönt och avkopplande vara så svårt?

Utekök a la Lotta

Att ha ett eget utekök är ju på modet just nu. Ja, kanske inte just precis nu mitt i höststormarna, men... Jag har gjort min egen lilla tolkning av begreppet utekök! Fotot är taget genom en inte helt nyputsad fönsterruta på ett ödetorp på Närkeslätten. Bilden är gjord helt i kameran. Har bara vänt den till stående och lagt till min signatur i Photoshop. Jag lovar att ni ska få se mer av detta torp framöver! Ni som följer mig vet ju att jag älskar att fota gamla skruttiga saker och få dem att se vackra ut. Har varit alldeles för lite av den varan här under en tid....

Mitt Änglagård del 4 - Det gamla stallet



....och omkring mig står den härliga skogen grön bakom ängarnas gungande gräs.

Ur Mando Diaos låt "Strövtåg i hembygden"



Mitt Änglagård del 3

Fortsätter min lilla serie om släktgården i de värmländska skogarna. Den här gången är det "boa" (lillstugan) som får stå i centrum. Minns hur spännande det var att som barn vara här inne och titta på alla gamla möbler och räkna gamla mynt som låg i smålådorna i sekretären.

12 juli 2013

Fingervantsvärme

September kom med fingervantsvärme på mornarna!

Det är helt klart fingervantar på när man cyklar till jobbet 06.50.

Men jag gillar hösten, det har jag alltid gjort.

Hav tålamod. Jag har en massa bilder på lager. Men brist på tid just nu.

Träbuss

Efterlängtade fredag! Önskar er alla en finfin helg med en bild från antikmarknaden i Askersund i somras. Blev lite förälskad i denna gamla gengasbuss i trä ♥. Ägaren skulle ha 1.100 kr för den, prutat och klart. Så tyvärr fick den inte följa med hem. Fick nöja mig med ett foto på den! Annars hade den varit fin som prydnad i någon av killarnas rum....



Mitt Änglagård del 2



Bildmässigt tillbaka till ”mitt Änglagård” i de värmländska skogarna som jag besökte en dag under semestern. Här kan du läsa mer. Numera äger en släkting det. Det lilla garaget rymde morfars och mormors lilla Saab V4. Med den fräste morfar och jag grusvägen fram ner till handlaren Miller när jag var barn på 70-talet. Det var en liten mysig handelsbod där man handlade över disk (en sån där fin disk med tusen lådor i!) och där man verkligen kunde köpa ALLT. När vi handlat klart, morfar och jag, frågade alltid handlaren om jag ville ha en glass. Klart jag dök ner i frysdisken och valde!

På gården finns också en rejäl jordkällare med riktigt tak. Den ligger inbäddad vid de gamla äppelträden. Jag minns hur morfar saftade och syltade. Det var flaskor högt och lågt. Så jordkällaren gömmer nog på en skatt med gamla fina glasflaskor och glasburkar kan jag tro.

Utifall att någon faller i